Mikael Lagström: Nu lever jag varje dag – medvetet

Från oro till beslut

Det började, som för många andra, med smygande diffusa symptom. Urineringsbesvär som lika gärna kunde förklaras av en åldrande prostata. Mikael, tandläkare med över 40 års erfarenhet, misstänkte själv att det kunde handla om en förstoring.

Men när PSA-värdet väl togs – försenat av pandemin – visade det sig vara kraftigt förhöjt. Och när värdet fortsatte stiga kom insikten smygande.

En sömnlös natt vägde han sina alternativ. Offentlig vård eller privat.

– Jag låg vaken och funderade på vilken väg jag skulle välja. Till slut handlade det om något mycket enkelt: vad skulle jag ha mina pengar till om jag inte levde?

Beslutet blev att kontakta Docrates. Svaret kom snabbt, direkt från överläkare Timo Juensuu, sjukhusets grundare och specialist inom cancersjukdomar och strålbehandling – och satte tonen för resten av resan. En vårdresa där Mikael känt sig trygg hela vägen.

– Jag mejlade en torsdag. Efter 38 minuter hade jag svar, och redan förhandsbokade undersökningar. På måndag morgon låg jag i första tuben.

Beskedet – och vändningen

Diagnosen var allvarlig: aggressiv prostatacancer med vid spridning till skelettet.

– När jag pratade med Timo fick jag klart för mig hur allvarligt det var, men också exakt hur vi skulle gå till väga. Jag blev lugn där och då.

Men natten som följde blev tung.

– Jag vaknade i vargtimmen och föll ner i en svart grop. Det var min enda riktiga kollaps. Men när jag vaknade på morgonen sken solen – och då kom fighting spiriten tillbaka: Nu ska jag leva.

Intensiv behandling – och oväntat resultat

Behandlingarna inleddes snabbt och intensivt: hormonbehandling för att slå ut testosteronet, följt av avancerade strål- och isotopbehandlingar.

Redan tidigt kom ett genombrott. PSA-värdet sjönk dramatiskt.

– Jag började på 60. I dag ligger jag på 0,01. Det är en sextusendedel av ursprungsvärdet.

Under perioder har han varit helt utan medicinering, men nyligen sattes en låg dos behandling in igen som en förebyggande åtgärd när PSA-värdet steg marginellt.

– Det handlar om små justeringar nu. Det känns tryggt att ligga steget före.

Ett liv som förändrats i grunden

Sjukdomen kom i ett skede när Mikael ändå var på väg att trappa ner sitt yrkesliv. Han hade lämnat sin tandläkarmottagning till nästa generation – en av sönerna och sonhustru har blivit tandläkare och jobbar i familjeföretaget.

Men det som förändrats mest är inte vardagen, utan perspektivet.

– När man inser att livet är ändligt blir det plötsligt väldigt tydligt vad som är viktigt. Det är nästan märkligt att man inte lever så alltid.

I dag lever han med en medvetenhet som genomsyrar allt.

– Nu lever jag varje dag – medvetet.

Relationerna i centrum

Familjen, vännerna och bröderna i körsången och frimureri har alltid varit viktiga, men efter sjukdomen har banden fördjupats ytterligare.

– Man slarvar lätt med att vårda relationer när man är frisk. Nu har jag lärt mig att inte ta dem för givna.

En särskild glädje är barnbarnen.

– När jag fick min diagnos sörjde jag de barnbarn jag kanske aldrig skulle få träffa. Nu har jag tre och ett fjärde på gång. Det är en enorm gåva att få se dem växa upp.

Livet efter behandlingen

I dag består uppföljningen främst av regelbundna PSA-prov var tredje månad, ofta tagna på Åland där han bor i Mariehamn.

– Ibland åker jag ändå till Helsingfors och tittar in på sjukhuset. Mest av sociala skäl.

Den sociala dimensionen fanns där redan under behandlingstiden. I väntrummet uppstod den så kallade »Svenska klubben« – en grupp patienter som träffades regelbundet.

– Vi satt där samtidigt inför strålbehandling varje dag och började prata. Personalen hörde oss och gav oss namnet. Några av oss har fortfarande kontakt i dag.

Segling, sång – och skrivande

Mikael har seglat hela livet, men under behandlingarna såldes båten.

– Den stod mest på land ändå. I dag seglar jag med vänner i stället – och slipper allt arbete. Det är faktiskt ganska skönt.

Med flera Vasalopp i ryggen har skidåkningen länge varit en viktig del av hans liv. I dag sker den i lugnare, anpassad form. Däremot har två andra intressen vuxit sig starkare: musiken och skrivandet. Han sjunger i Mariehamnskvartetten och arbetar aktivt med sin sång. Samtidigt har han tagit steget till att bli författare.

– Jag har alltid gillat att skriva. Nu har jag gett ut en bok med essäer, där jag också berättar om sjukdomen och möten med andra patienter. Med stor noggrannhet valde jag titeln ”Låt hoppet leva”, eftersom jag tror att sinnet är centralt för tillfrisknande. Utöver den mycket nödvändiga vården, förstås.

Delaktighet och trygghet i vården

Som medicinskt utbildad var Mikael noga med att förstå sin behandling – och uppskattade att få vara delaktig.

– Jag fick tydlig information om varje steg och kunde vara med och påverka besluten. Det gör också något med tillfrisknandet.

Han lyfter också fram kontinuiteten och tillgängligheten.

– Jag hade en egen kontakt, en egen koordinerande sjuksköterska som skötte allt det praktiska. Jag kände mig aldrig ensam i processen.

Ett tydligt råd till andra

I dag föreläser Mikael för patientgrupper och pratar öppet om sina erfarenheter. Hans budskap är tydligt:

– Ta PSA-prov i tid, särskilt om du vet att det finns en ärftlig risk i familjen. Vänta inte.

Han betonar också att prostatacancer inte alltid är en »avgränsad« sjukdom.

– Om du har bröst- eller äggstockscancer i släkten kan det finnas en koppling. Det här måste fler känna till.

Att ta vara på livet

När Mikael ser tillbaka på sin resa finns det en sak han skulle vilja säga till sitt tidigare jag:

– Sluta slarva med livet. Ta vara på varje dag.

Och kanske är det just där hans berättelse landar. Inte i sjukdomen – utan i livet efter.

– Jag säger till mina barn och vänner: vänta inte. Ta ut allt av livet varje dag.

Han pausar, ler och tillägger:

– Först handlade det om att få några år till och till bättre kvalitet. Nu känns det som att jag faktiskt har fått livet tillbaka.